Igår diskuterade jag och min fru hur mycket tid som vårt tv-tittande tar och hur det kan få oss att tappa vår tidsuppfattning. Helt plötsligt har en kväll gått och jag har egentligen inte gjort något som tillför eller berikar mitt liv. Inget. Dessutom är det tid jag aldrig får tillbaka och som jag kunde gjort så mycket mer med. Det här är något som jag tror är ett ganska allmänmänskligt problem som fler än jag reflekterar över lite nu och då.

Personligen kan jag känna att det passiva mediet TV tar död på mig. Det är som med Mc Donalds – när man har ätit upp sin megameny så kvarstår bara en fråga. Varför gjorde jag det där?

Beth Fulton har gjort en film som beskriver detta på ett väldigt bra sätt. Inspirationen till den här filmen lär komma från Todd Alcotts dikt, Television.

Håller jag på att bli gammal eller håller du med mig? Har televisionen blivit ett medie som underhåller oss till döds, en godisbutik som ger oss alla en sockerchock?

Dela med andra / lägg som bokmärke:
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google
  • TwitThis
  • Digg
  • Technorati
  • Bloggy
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Pusha

Annat relaterat:

  1. När Internet blir en drog (eller därför vinner Internet över TV i min värld) I förra blogginlägget delade jag mina tankar om hur TV-apparaten kan bli en drog. Passiv...
  2. Och vad ska du bli när du blir stor? Här följer ett stycke fredagsstrunt: Och återigen uppstår frågan – hur ska jag tolka detta?...


Rss Commenti

1 kommentar

  1. [...] förra blogginlägget delade jag mina tankar om hur TV-apparaten kan bli en drog. Passiv konsumtion när den är som [...]

    #1 När Internet blir en drog

Lämna gärna lite feedback på detta blogginlägg