Små noteringar från vår balkong

av Håkan Liljeqvist

Ikväll är jag just ensam en stund, precis som jag bloggade om här om dagen, och tycker faktiskt det är ganska trevligt. Vi har en balkong som tyvärr inte nyttjas så mycket som den förtjänar. Men ikväll lever jag mitt liv där bland pelargonerna, utemöblerna och ljuden från innergården.

Jag tänker på min pappa som blivit mirakulöst bättre (det finns inget annat sätt att beskriva det faktiskt) och nu flyttats från intensiven till medicinavdelning. Jag tänker på framtiden som är otroligt spännande just nu. Jag tänker på världen och hur bra jag har det. Det är obegripligt. Fantastiskt.

Sedan tittar jag på de fina pelargonerna som står där på bordet. Jag gillar pelargoner.
pelargoner

Konsten att vara ensam

av Håkan Liljeqvist

Jag gillar sättet som den här filmen avdramatiserar något som vi människor generellt undviker och tycker är lite jobbigt, nämligen att vara ensam. Se den!

För min egen del finns det perioder i mitt liv då jag faktiskt njuter av ensamhet och då jag verkligen känner ett behov av det. På samma sätt kan jag vara socialt understimulerad och umgås gärna med alla under andra perioder. För mig finns det plats för både och. Inget är fel. För nävarande känner jag dock ett behov av att umgås och vara med människor, att få lite input och lyssna på vad andra har att berätta. Helst positiva grejer om jag får välja.

I förra blogginlägget delade jag mina tankar om hur TV-apparaten kan bli en drog. Passiv konsumtion när den är som värst helt enkelt. Men vad tycker jag då egentligen om Internet? Är det så mycket bättre?

I grund och botten tycker jag definitivt att Internet är typ 1000 procent bättre. Största orsaken till det är att informationen är mer diversifierad. De som är avsändare är fler och därför borde det vara så att olika ämnen tas upp med fler ingångsvinklar. Alltså slipper vi de filter som svt:s Aktuellt och TV4-nyheternas redaktioner ju faktiskt utgör.

Det är viktigt, tror jag, att komma ihåg att de är en liten klick människor präglade av sina små universum som bestämmer hur verkligheten ska återges och beskrivas. Många gånger oemotsagda via TV-mediet. De konstruerar ju verkligheten för oss. Det begriper alla som har läst lite sociologi och mediekunskap. Om Internet funkar så mycket bättre i praktiken är ju en annan sak. Förutsättningarna finns åtminstone där.

Det andra skälet till att jag föredra Internet som medie är att mitt nyttjande av Internet oftast blir ett deltagande. Man engagerar sig och söker aktivt information. Har man en blogg, ett forum, är involverad i sociala medier som twitter eller facebook så bidrar man dessutom till vad Internet är. Tittar du på en film på YouTube så kan du svara genom att lämna en kommentar eller kanske göra en egen film som ett svar. Möjligheterna till interaktion är många.

Det är med andra ord inte en monolog man tar del av utan en dialog. Om man vill. Bland annat därför vinner Internet i min värld och TV:n är stenålder.

Därmed inte sagt att Internet är helt igenom bra. Självklart finns det dimensioner och saker som gör att även Internet kan utgöra en drog vi tar till för att döva sinnena och som kan verka fördummande. Men det blir ju vad vi gör det till och du och jag kan påverka det.

Eller vad säger du?

Notering: Det finns dock vissa typer av sajter som vi nog inte behöver fler av. Och nej, jag tillhör inte dem som skulle gråta blod över några mindre kanaler på dumburken.

När TV:n blir en drog

av Håkan Liljeqvist

Igår diskuterade jag och min fru hur mycket tid som vårt tv-tittande tar och hur det kan få oss att tappa vår tidsuppfattning. Helt plötsligt har en kväll gått och jag har egentligen inte gjort något som tillför eller berikar mitt liv. Inget. Dessutom är det tid jag aldrig får tillbaka och som jag kunde gjort så mycket mer med. Det här är något som jag tror är ett ganska allmänmänskligt problem som fler än jag reflekterar över lite nu och då.

Personligen kan jag känna att det passiva mediet TV tar död på mig. Det är som med Mc Donalds – när man har ätit upp sin megameny så kvarstår bara en fråga. Varför gjorde jag det där?

Beth Fulton har gjort en film som beskriver detta på ett väldigt bra sätt. Inspirationen till den här filmen lär komma från Todd Alcotts dikt, Television.

Håller jag på att bli gammal eller håller du med mig? Har televisionen blivit ett medie som underhåller oss till döds, en godisbutik som ger oss alla en sockerchock?

Nya kontakter skapar kreativitet

av Håkan Liljeqvist

Jag tänker kring alla de nya kontakter som jag fått via twitter det senaste dygnet. Tanken svindlar och jag minns en rad jag läst…

Making unusual connections is the basis of creativity.

Från boken Mind in the Making av Ellen Galinsky

Elände med klimatförhandlingarna

av Håkan Liljeqvist

Jag är så grymt besviken på vad klimatförhandlingarna i Köpenhamn mynnade ut i. Eller snarare att det inte gav något alls. Jag menar inte att politikerna har ett ensamt ansvar för frågan, för det anser jag att vi alla har. Dock måste de våga ta obekväma beslut. De måste leda.

Nu är jag istället bekymrad. När vår miljöminister Anders Carlgren säger att världens ledare är inte mogna att göra det som planeten behöver så kan jag bara hålla med. Det verkar otvetydigt vara den trista sanningen.

Samtidigt hoppas jag att Sverige skall göra allt vad vi kan för att förgå som ett gott exempel och fortsätta att lobba ännu hårdare för att få dessa världens ledare att förstå.

I annat fall… hoppas jag att Jesus kommer snart.

Bryt tystnaden Håkan!

av Håkan Liljeqvist

Det här funkar ju inte. Man kan ju inte ha en blogg där det kommer ett blogginlägg vart fjärde månad. Det är ganska tydligt att skrivandet på denna blogg har låst sig för mig under stora delar av 2009. Helt plötsligt fick jag någon sorts prestationsångest bara jag tänkte på NPW och att skriva mer eller mindre nischade saker till mina olika innehållssidor var betydligt enklare (på somliga av dessa har jag haft ett oerhört publiceringstempo på senare tid).

Men så… på senare tid har jag saknat att kunna välja ämne fritt. Att kommunicera, blaja på, reflektera och formulera mig om vad som helst med fler tecken än 140 (twitter är kanske den plats som närmast fått ersätta denna blogg under en period). Så därför en uppmaning till mig själv:

Bryt tystnaden Håkan!

I och med detta ger jag mig själv friheten att faktiskt skriva om precis vad som helst här. Somliga kanske menar att det inte är någon förändring emot hur det varit tidigare men det är det dock för mig själv. Visst ligger entreprenörskap, Internet, kommunikation, marknadsföring och affiliateverksamhet mig varmt om hjärtat men jag lovar att det kommer bli mycket, mycket annat framöver. Djupt, banalt, övertänkt och mindre övertänkt.

Minst ett inlägg i veckan är målet till att börja med och sedan får vi se hur det utvecklas.

Nästa sida »