I förra blogginlägget delade jag mina tankar om hur TV-apparaten kan bli en drog. Passiv konsumtion när den är som värst helt enkelt. Men vad tycker jag då egentligen om Internet? Är det så mycket bättre?

I grund och botten tycker jag definitivt att Internet är typ 1000 procent bättre. Största orsaken till det är att informationen är mer diversifierad. De som är avsändare är fler och därför borde det vara så att olika ämnen tas upp med fler ingångsvinklar. Alltså slipper vi de filter som svt:s Aktuellt och TV4-nyheternas redaktioner ju faktiskt utgör.

Det är viktigt, tror jag, att komma ihåg att de är en liten klick människor präglade av sina små universum som bestämmer hur verkligheten ska återges och beskrivas. Många gånger oemotsagda via TV-mediet. De konstruerar ju verkligheten för oss. Det begriper alla som har läst lite sociologi och mediekunskap. Om Internet funkar så mycket bättre i praktiken är ju en annan sak. Förutsättningarna finns åtminstone där.

Det andra skälet till att jag föredra Internet som medie är att mitt nyttjande av Internet oftast blir ett deltagande. Man engagerar sig och söker aktivt information. Har man en blogg, ett forum, är involverad i sociala medier som twitter eller facebook så bidrar man dessutom till vad Internet är. Tittar du på en film på YouTube så kan du svara genom att lämna en kommentar eller kanske göra en egen film som ett svar. Möjligheterna till interaktion är många.

Det är med andra ord inte en monolog man tar del av utan en dialog. Om man vill. Bland annat därför vinner Internet i min värld och TV:n är stenålder.

Därmed inte sagt att Internet är helt igenom bra. Självklart finns det dimensioner och saker som gör att även Internet kan utgöra en drog vi tar till för att döva sinnena och som kan verka fördummande. Men det blir ju vad vi gör det till och du och jag kan påverka det.

Eller vad säger du?

Notering: Det finns dock vissa typer av sajter som vi nog inte behöver fler av. Och nej, jag tillhör inte dem som skulle gråta blod över några mindre kanaler på dumburken.

När TV:n blir en drog

av Håkan Liljeqvist

Igår diskuterade jag och min fru hur mycket tid som vårt tv-tittande tar och hur det kan få oss att tappa vår tidsuppfattning. Helt plötsligt har en kväll gått och jag har egentligen inte gjort något som tillför eller berikar mitt liv. Inget. Dessutom är det tid jag aldrig får tillbaka och som jag kunde gjort så mycket mer med. Det här är något som jag tror är ett ganska allmänmänskligt problem som fler än jag reflekterar över lite nu och då.

Personligen kan jag känna att det passiva mediet TV tar död på mig. Det är som med Mc Donalds – när man har ätit upp sin megameny så kvarstår bara en fråga. Varför gjorde jag det där?

Beth Fulton har gjort en film som beskriver detta på ett väldigt bra sätt. Inspirationen till den här filmen lär komma från Todd Alcotts dikt, Television.

Håller jag på att bli gammal eller håller du med mig? Har televisionen blivit ett medie som underhåller oss till döds, en godisbutik som ger oss alla en sockerchock?

Handmålad reklam på husfasader

av Håkan Liljeqvist

Det finns en mängd olika format man kan använda sig av för att få ut sitt budskap och marknadsföra sin produkt, tjänst eller sitt varumärke. Ett av de mer ambitiösa och äldsta formaten jag kan tänka mig är de enorma handmålade annonserna som man kan se på husfasader. Kanske mer i USA än här i Sverige.

Att skapa dessa fasadmålningar är ett omfattande och ambitiöst jobb som kräver en hel del av de som ska göra jobbet. Jon har tagit sig tiden att göra en bra dokumentärfilm om detta som du kan se här. Det är klart intressant att höra dessa killar berätta sin historia.

Denna här filmen är fantastisk på det sättet som den visar oss hur mycket som är en konstruerad verklighet på TV och på filmer. Jag hade faktiskt ingen aning om att så många scener egentligen inte alls är vad jag trott att det var. Det mesta är egentligen en grön duk. Se filmen och känn dig lurad.

(via Gizmodo)

Igår lanserade SVT en smart, snygg och rolig kampanjwebb under rubriken Dear Steve Jobs. Syftet är att snabba på processen med att SVT:s sköna app för SVT Play godkänns som iPhone-applikation snarast möjligt. Budskapet är riktat direkt till Steve Jobs.

På kampanjwebben kan vi läsa:

Soon SVT Play will be available for the iPhone. Soon. Our application just has to be approved by Apple first – which unfortunately can take some time. But if we all pitch in, maybe we can convince Steve to speed things up a little. So make your voice heard!

Det här är utan tvekan en av de bättre kampanjwebbar som jag stött på och jag ger SVT samt inblandade pr-makare höga betyg. Sajten blandar på ett smart sätt humor, ett rakt budskap, sociala nätverk såsom Facebook, Twitter och YouTube i en skön mix. Allt finns där och används på ett väl avvägt sätt. Som krydda på moset så har de även sänt ut en liten delegation som demonstrerar utanför Apples huvudkontor i Cupertino. Självfallet kan man följa denna manifestation live på kampanjwebben.
Bild 3
Grattis SVT och kom igen Steve. Please approve SVT Play iPhone-app!

Elias skriver om kreativ marknadsföring och länkar till denna YouTube film som är ett gott exempel på hur man kan använda mediet på ett högst otippat sätt. Annorlunda och lite kul, eller hur?

Maria Wetterstrand, språkrör i Miljöpartiet, har i veckan skrivit en i min mening intressant debattartikel om det som hon kallar smygreklamen på bloggarna. Främst angriper hon modebloggarna och menar att det i allt för stor omfattning förekommer smygreklam i blogginläggen och att bloggarna inte tydligt nog redogör att de tjänar pengar på att skriva om produkterna. Hon går till och med så långt att hon påstår att detta sätt att produktplacera i bloggar faktiskt bryter mot lagen. Maria Wetterstrand skriver i debattartikeln på Expressen:

På konsumentverket har man nyligen börjat titta på hur varor marknadsförs via bloggar där det inte framgår att den som skriver bloggen får betalt för att lansera vissa varor. Mattias Grundström, som är byrådirektör, menar att det kan bryta mot marknadsföringslagen. Det låter sannolikt. En grundläggande rättighet vi har är att få reda på när vi utsätts för reklam.

Isabella Löwengrip bloggar om mode har också skrivit en artikel på Expressen där hon går till motangrepp och ställer sig frågan varför just modebloggarna har blivit pricktavlan när det också finns många prylgalna bloggare som skriver om mobiltelefoner, datorer och annat.
För egen del tänker jag att det är konstigt att diskussionen isoleras till bloggosfären när vi har haft samma fenomen i många av våra mer traditionella medier länge (inte minst i gratistidningar).
Många är de artiklar som alldrig skulle ha skrivits om inte de företag som omnämnts inte också hade köpt annonsplats i samma tidning. Hur många produkttester vi hade varit utan vågar jag inte ens tänka på. Som läsare bör vi alltid ha detta i bakhuvudet. Något annat vore mycket naivt.
I grunden håller jag dock med om att man som bloggare bör informera om att man tjänar pengar på sin blogg men att göra det i varje enskilt omnämnande av en produkt är att hårddra allt för långt.

Och ja, det händer faktiskt att jag tjänar en eller annan krona på denna blogg (men det finns betydligt starkare drivkrafter för mig att driva denna blogg än pengarna). Där var det sagt!

Läs mer på andra bloggar/tidningar här:
Inget större fel på konsumenternas omdöme, Sydsvenskan
Ännu en nyttig idiot uttalar sig, deepedition.com
Inför officiell problemranking, Badlands Hyena
Hur lurade är vi?, Bloggkommentatorerna