Tanken och visionen släpper inte mig. Av någon anledning har jag gått och burit på den i flera år nu men aldrig vågat ta tag i den på allvar. Skulle jag fixa det? Har jag något inom mig som kan intressera någon annan? Är det möjligt för mig att skriva en bok? Det finns bara ett sätt att reda på ifall jag har den talang, passion och disciplin som krävs. Jag måste testa!
I memoarer om författare och skribenter vittnas det om sömnlösa nätter, ångestattacker och allt för stor alkoholkonsumtion. Skrivandet verkar med andra ord vara en prestation på det yttersta av vad en människa kan prestera.
Också för egen del hade det varit skönt om denna tröskel kunde upplevas som lägre även om mina kval inte på långa vägar går att jämföra med de tidigare nämnda. Nu är det ju inte så att jag tror att man som skribent eller författare behöver vara knäpp (vilket man ibland kan föranledas att tro) eller leva på något speciellt sätt. Men hur blir man då en duktig skribent? Eller rättare sagt, hur ska jag bli en tillräckligt bra skribent för att ro i hamn med detta? Ja, det har jag inga svar på just nu men jag har mina funderingar. Antagande nummer ett är att ett omfattande läsande underlättar för det egna skrivandet. Att läsa ofta och noga, vilket jag nog menar att jag gör, tror jag är ett sätt att slippa att upprepa redan begångna misstag. Det bidrar också till att man blir förtrogen med språkets möjligheter. Genom att exempelvis studera hur miljöer, personer och platser skildras i skrift tror jag att man lär sig något om skrivandets konst. För den som söker något att skriva om, som jag, så ger också läsningen öppningar för att komma underfund även med detta. Antagande nummer två handlar om att man behöver öva på att skriva själv för att själv bli bättre på det. Antagligen finns det inga genvägar till språkligt kunnande. Det är nog med skrivande som med mycket annat, övning ger färdighet. Det är därför jag har kommit underfull med att detta ska vara min syssla för den närmaste framtiden, att skriva mycket. Väldigt mycket.
För att lyckas med skrivandet tror jag alltså främst att det är disciplin, disciplin och disciplin som är nyckeln. Om jag dessutom har en del talang och en del passion så tror jag i och för sig att det dessutom finns ännu bättre förutsättningar för att få ihop till en hel bok. Detta skriver jag nu, att det är ett hantverk i första hand och ett kreativt hokus pokus i andra hand, innan jag börjat skriva på min första bok. Reviderar jag min inställning när jag börjat skriva så kommer jag berätta det här.
För alltså, jag ska börja planera för boken nu. Det jag pratat om i tid och otid och tröttat min omgivning med ska nu genomföras. Okej, jag sitter med ett blankt papper idag men än sen? Alla är ju barn i början! Men, undrar den skeptiske läsaren som tycker att det hela låter lite naivt, har du något plan eller tanke då? Jag måste nog erkänna att den är lite vag just nu men jag håller på att skissa på den. Med andra ord så är jag väldigt mottaglig för goda råd och erfarenheter (maila mig gärna eller skriv en rad här). Men de som känner mig vet att jag kan vara en rätt grundlig person när det gäller och det är den inställningen jag kommer att ha till detta också. Inget förhastat skrivande alltså förrän jag vet hur och varför. Därför läser jag nu först boken Skriv på! av Elisabeth George, och det är steg ett i min plan. Utifrån detta ska jag komma på steg två, tre, fyra och alla andra steg som krävs för att jag ska lära mig att gå. Rapporter om mitt projekt kommer att lämnas här på bloggen från tid till annan. Uppmuntrande ord får gärna lämnas. Realistiska påpekanden som får mig att vakna upp från detta plötsliga ”jag-ska-skriva-en-roman-högmod” undanbedes dock vänligt men bestämt.
Ur högtalarna strömmar musik från filmen Life Aquatic som, om möjligt, är ännu bättre än själva filmen (och det vill inte säga lite det). Den senaste tiden har jag, som ni kanske märkt, inte varit så frekvent med mitt skrivande här på bloggen. Inte det att jag har drabbats av någon bloggdöd eller så, men man kanske kan kalla det för en mellanperiod. Strunt samma… nu skriver jag ju! Men har det hänt nått i veckan värt att skriva om då Håkan? Jo typ tio stycken grejer eller så:
1) Jag har vrickat foten (råd: spring inte på osandade stigar när det snöar som bäst).
2) Jag har målat ett par ruggigt snygga akvareller (om jag får säga det själv).
3) Börsen i Ryssland går upp vilket är bra eftersom jag har en liten slant på en sån där fond som placerar i… (gissa) Ryssland.
4) Läser en mycket bra bok som heter ”Alla är normala tills man lär känna dem”. Så är det. Det är sant. Jag är INTE normal.
5) Har varit på en konsert med bandet Vapnet. Tuva Klinthäll, skribent och bloggare på Smålandsposten, var också där och kände sig gammal. Det gjorde jag också. Vapnet är från Östersund. En gång var jag i Östersund men flydde därifrån. Den berättelsen kan vi ta en annan gång.
6) Första julklappen inhandlades igår. Nu är det bara resten kvar. Lugnt.
7) Första skisserna på ett barnbokprojekt är gjorda.
8) Andra saker har också hänt men det får ni klura på själva.
9) En hel del jobbansökningar är gjorda.
10) Den vrickade foten är bättre igen.
Och nu kommer det ett löfte. Nästa blogginlägg kommer vara både mer välskrivet och mer intressant. Promise.
Nu har jag precis läst boken Skriv på! av Elisabeth George och är verkligen taggad att börja skriva en bok (kan verkligen rekommendera boken till alla och envar som funderar över att skriva en bok). Men tomma burkar skramlar mest heter det visst. Fast nu kanske man skulle ta och skärpa till sig och få det gjort också. Här är ett skäl så gott som något.
#Uppdatering:
SÄPO-spionen (?) Kajsa Ingmarssons råd är väl värda att ta till sig:
1. Bestäm dig! Annars blir boken aldrig skriven.
2. Skriv! Det räcker inte att ha en bra idé och sitta på fik och snacka med kompisar. Du har flera månaders hårt skrivarbete framför dig och därefter en massa jobb med att redigera texten.
3. Avsätt tid. Ingen upptäcker plötsligt att han har tre timmar över varje dag. Rensa almanackan de närmaste månaderna.
4. Skriv om det du känner till. Varför skildra kärlekshistorien genom en tulpanodlande 1600-talsmänniska i Holland, om du är på jakt efter den inre historien?
5. Använd din vardag. Förankra historien i en tillvaro som många känner till. Lyckas du förmedla känslan av att torka diskbänken kan du känna dig stolt.
6. Någon att identifiera sig med. Du må skriva om rymdgubbar, men berättelsen blir ointressant om läsarna inte kan knyta an till minst en av karaktärerna.
7. Njut av att få vara Gud! En rolig aspekt av skrivandet är att det är du som bestämmer över världen du skildrar.
Vissa av årets nobelpris är redan bestämda.
Tre gubbar, Roy Glauber, John Hall och Theodor Hänsch, delar priset i fysik. Det handlar visst om ljuset på något vis.
I medicin fick australiensarna Barry Marshall och Robin Warren priset därför att de för över tjugo år sedan upptäckte att bakterierna helikobakter orsakar magsår. Inte stress alltså. Om nu inte stress ökar antalet helikobakter? Är det så? Vem vet.
I morgon får vi veta vilka kemister som blir glada.
Litteraturpriset är inte bestämt ännu.
Min blogg heter Nobel Prize Winner.
Jag borde kanske ägna några rader åt lite nobelpris-spekulationer kan man tycka bara just därför.
Jag name-droppar så får ni spekulera istället.
Adonis
Ko Un
Thomas Tranströmmer
Assia Djebar
Joyce Carol Oates
Milan Kundera
Hugo Claus
Claudio Magris
Antonio Tabucchi
Amos Oz
Cees Nooteboom
Mario Vargas Llosa
Jean Maria Gustave Le Clezio
Norman Mailer
Don DeLillo
Eeva Kilpi
Philip Roth
Inger Christensen
Någon annan?
Antagligen blir det ingen jag läst. Så brukar det vara.
Troligen blir det en poet för det säger min vänn som faktiskt gissat rätt vid flera tillfällen.
Martti Ahtisaari är min gissning vad gäller fredspriset. Men det hade varit roligare med Bono eller Bob Geldof.
Onsdag kväll har regnat bort och jag har läst ut Fredrik Strages bok Fans. Intressanta skildringar av personer som ägnar sig åt idoldyrkan på mindre sunda sätt. Människor som lever sina liv genom och för någon annan. Beskrivningarna av fenomenet är både intressanta, roliga ibland men ofta även sorgliga. Personliga tragedier av något slag är något som återkommer i kändisförföljarnas bakgrund. Förstår att min beundran för Howard Jones som tio, elva åring var tämligen harmlös i jämförelse med dessa tokar. Jag var nog inget riktigt fan.
Gillar Strages sätt att skriva och det blir ofta väldigt lättsam läsning. Samtidigt börjar jag fundera över ifall jag inte ska läsa igenom kapitel fem i The Audience Studies Reader igen. Kurslitteratur, som detta var för mig, blir ofta illa läst. Det jag saknar i Strages bok, en diskussion om fenomenets kontext, samhället och medias roll, kanske finns där?
Uppdatering: Relaterat från SvD.se: Stalker inte ett kändisproblem
Ikväll ser jag på Idol (röstar nog på coole James) . Har en bok i mitt knä. Nyinköpt idag. Förutom den ligger just nu tre nya förvärv till på mitt lilla ekbord och väntar på sin tur. Jag trivs rätt bra med det och kommer nog sitta och läsa i soffan väldigt, väldigt, väldigt länge ikväll.
Jag har börjat med Priset på vatten i Finistère, av gissa vem? Mycket Bodil Malmsten här på bloggen numera, jag vet. Fredrik Strages helt nya Fans, Kajsa Ingemarssons Små citroner gula och Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager är de jag ska ägna mig åt sedan i nämnda ordning. Jag är priviligerad!
