Sommaren då solen lyser över glädje och sorg

Den här sommaren är verkligen otrolig rent vädermässigt. För min personliga del är den dock ganska dyster på andra sätt. Min pappa fick tas in akut till sjukhuset på midsommarafton. Han är fortfarande allvarligt sjuk och behandlas på intensiven.

Hans problem med magen har hittills krävt två tuffa operationer och ett antal andra typer av ingrepp. Infektionsvärdena är långt ifrån bra och han dräneras just nu på sex olika ställen. Igår upptäckte de ännu en infektionshärd men det verkar inte riktigt som att någon vet hur han ska behandlas för att bli bättre.

Små marginella framsteg ena dagen byts snabbt mot kliv bakåt nästa dag. Det är tufft och tungt för oss anhöriga men en fruktansvärd kamp framför allt för min far. Att se honom så här är ledsamt och svårt att hantera. Sladdar, slangar, mediciner, övervakningsapparatur. Vi är alla plågsamt medvetna om att han kan svikta i hälsa när som helst. Det finns inga garantier, bara ett hopp och en önskan om att pappa ska bli bra igen.

Det som är mest frustrerande är maktlösheten. Det är så lite jag kan göra, så lite jag förstår. Besöker honom så ofta jag kan och tänker på honom mer eller mindre konstant.

Visst, det finns fortfarande hopp men ibland är det svårt att vara hoppfull. Pappa andas så tungt och är så trött.

Uppdatering 2010-08-10: Sedan några dagar tillbaka så har pappa blivit bättre och det kan bara beskrivas som ett mirakel. Vi hoppas att den goda trenden håller i sig framöver.