Paket på väg!
av Håkan Liljeqvist- Publicerad:april 22nd, 2006
- Feedback:4 kommentarer
- Kategori:Teknik & prylar
Snart blir det julafton för mig. Har just beställt en sån här. Jag är duktig på att göra mig själv glad.


Snart blir det julafton för mig. Har just beställt en sån här. Jag är duktig på att göra mig själv glad.
Det italienska företaget nobody&co gör fina grejer som jag gärna skulle möblera min något tomma lägenhet med. Till exempel hyllan på bilden. Kolla även in fåtöljen på deras webbsida. Hade jag en sånn skulle jag vara redo att slänga ut teven.
För första gången känner jag en viss verklig problematik med att inte vara en anonym bloggare. För första gången måste jag lägga band på mig själv för att inte skriva saker. Märkligt att man får dela upp sig själv i ett privat jag och ett professionellt jag. Förstår ni mig? Hur löser andra inbitna icke anonyma bloggare detta? Ska man skriva till varje pris eller låta bli?
Vilka märkliga problem man skapar åt sig själv.
Jag har placerat min blogg i Karlskrona på Bloggkartan.se så att ni vet vart i den svenska bloggosfären jag sitter och betraktar världen.
Uppdatering!
Jag har placerat om min blogg till Vetlanda på Bloggkartan.se för det är ju där jag är numera ju.
Esbjörn Svenssons Trio strömmar ur mina högtalare. Det är den där låten som inleder den tecknade berättelsen om Hercules Jonsson om ni vet… (?) Jag återkommer hur som helst alltid till instrumental musik. Så har det alltid varit. Antar att det beror på att jag skapar mina egna texter. Jag tillhör helt enkelt kategorin musikälskare som går igång på en rytm, eller en känsla snarare än en text. Det andra språket, det vi inte kan tala men känna är det som berör mig oftast. För det är väl så det är? Jag menar, att musik i sig har ett eget inneboende språk som ibland går rakt förbi det rationella och talar till djupet av oss. Hur som helst, det är så jag upplever det.
Tror att det var längtan efter det tilltalet som drev mig att stiga upp tidigt på morgnarna under låg och mellanstadiet (och kanske även i högstadieåldern?). Ritualen var att gå upp så pass tidigt att jag kunde lägga på en LP-skiva på spelaren, sätta mig tillrätta och nicka i takt till ljudbilden i åtminstonne 20 minuter innan det var dags att gå till skolan eller skolbussen. Minst fem dagar i veckan, månad efter månad, år efter år, samma rutin. Det är i varje fall så jag minns det och det var viktigt. Musik är viktigt.
Energin har liksom tagit slut. Oftast ganska plötsligt och oftast när det har varit tänkt att jag ska göra något som kräver en normal dos energi (eller lite över normal dos).
Jag har helt enkelt inte underhållit min fysik och upptäkt det självklara, man kan inte bara köra på, det behövs underhåll också.
Så idag, nu har jag varit och tränat. Vem var det som sa att det är trögt första gången efter ett upphåll? För mig var det som att hitta hem… nästan.
Hej bloggosfären!
I fyra långa veckor har ni sluppit/saknat uppdateringar på denna blogg (och jag har levt utan egen uppkoppling). Det kommer dröja länge innan det händer igen.
Med vänlig hälsning
/ Eder bloggare som numera är baserad i Karlskrona (för det mesta)