En av mina stora laster är magazin av alla slag. Igår gick jag förbi pressbyrån och ut kom jag med andra numret av Public Service, som nu till nr 2 fått byta namn till Re:public service eftersom SR hotade med stämning, och Computer Arts. Den sistnämnda tidningen är som en påse smågodis för mig. Tonvis med inspiration och tips och trix för den som gillar att vara grafiskt kreativ med datorn. Och idag är det så där lagom dåligt väder så man inte behöver skämmas för att man sitter kvar här inne i lägenheten och magazin-frossar. Computer Arts har fått mig att förstå att det är dags att skaffa en scanner så att jag kan scanna in mina skisser och teckningar och behandla dem digitalt. Men vad ska man ha för scanner? Har slängt ut frågan på Bold men det är dåligt med feedback än så länge (kanske någon av mina läsare kan ge ett gott råd?).
Och ikväll blir det ”inflyttnings-och-ta-med-en-ost-kväll-fest”. Har aldrig varit på en ”inflyttnings-och-ta-med-en-ost-kväll-fest” förut så jag är lite fundersam över valet av ost. Ska det vara en av brie typ eller är det hårdost som gäller? De två jag tar med, en slags brie med örter och någon annan som jag inte kommer ihåg vad den kallas, är ”inte bara lite udda utan fantastiskt goda också” sa tanten med den lilla gröna hatten bakom disken på Konsum.
Det här blev en rörig svårkategoriserad postning men det bjuder jag på…
Tyvärr har jag bara sett ett avsnitt av FC Z, men det gjorde intryck på mig. Det är svårt att inte känna empati för dessa killar. Om det är någon mer av mina läsare som eventuellt följer dessa ”fotbolls analfabeter” så kan det vara intressant att veta att namnsdagsbarnet Tore bloggar. [uppsnappat via Isobel]
Expressens TV-sportkrönikör Christina Lindström skrev för ett tag sedan en hyllande recension: ”Killarna är ju smarta och de kan verkligen snacka. Alla verkar älska att analysera…” ”Så nu ska jag inte gå ut och festa på fredagarna längre – alla nördarna i ZTV lockar mer.”
Läs även Johan Cronemans TV-krönika efter första programmet på DN.se
Idag skiner solen lite extra starkt och min fasta övertygelse är att det beror på ett trevligt återseende. Photoshop och Dreamweaver är inte alltid lätt som en plätt men jag tror nog att vi kom en bit på vägen idag, eller?
Förresten… tre bloggare på samma lunch – räknas det som en bloggträff? I så fall har jag varit på min första idag (ett, två och tre).
- Skribent:Håkan Liljeqvist
- Publicerad:17 oktober, 2005
- Feedback:3 kommentarer
- Kategori:Okategoriserade
”- You take one cup of coffe and two spons of vanilla ice-cream like this.”
Mannen på filmduken är klädd i en cardigan och är tydligen en pensionerad rugbyspelare från England. Även om berättarrösten inte hade förklarat denne mans ursprung så skulle man lätt kunnat gissa detta på samma sätt som det är lätt att förstå att John Cleese har ett brittiskt ursprung. Berättarrösten tillhör förresten Kristian Petri som även är regissör till filmen jag ser. Filmen heter Brunnen och mannen på duken fortsätter att tala till oss.
”- Then you just ad som brandy, like this”, säger han och häller i så fantastiskt mycket konjak att det hela blir lätt overkligt. En viss munterhet sprider sig bland salongens publik. Mannens uppsyn och glada inställning till livet lämnar ingen oberörd, allra minst mig.
Den brittiske gentlemannen delade en gång i tiden Orson Welles intresse för tjurfäktning fast att förklara det hela som ett intresse är i sammanhanget ett understatement. Petri låter oss förstå att det snarare var en besatthet. Orson Welles, som var uppfinnaren till drinken lär under en kväll ha druckit 40 stycken av dessa och hans matvanor verkar över lag ha varit av det mindre hälsosammare slaget.
Det är en vacker film det där, tänker jag idag dagen efter. Spaniens landskap är fångat på ett ömt sätt och även om maskinisten ibland har lite problem med skärpan på filmprojektorn så lever bilderna kvar hos min ännu. Redan innan jag gick till salongen var jag rastlös och bar på en längtan att resa bort. Nu är den rastlösheten och den längtan ännu starkare och Spanien ett äventyr som måste göras. Snart.
Jag vet egentligen väldigt lite om Orson Welles och tror inte att jag ens har sett hans mest kända film Citizen Cane. Petris resa genom Spanien för att möta människor och platser relaterade till Welles fungerar ändå enastående bra för mig. Inte bara den pensionerade brittiske ruggbyspelaren och det fina fotoarbetet gör filmen svår att släppa. Där finns fler intressanta och tydliga personligheter. Även små reflektioner dröjer sig kvar.
Orson Welles satt gärna i salongerna på ett visst hotell som jag nu har glömt namnet på.
”-Jag har länge funderat på detta med Hotel”, säger Petri. Jag kan inte längre beskriva hans tankar så som han beskriver dem i filmen, mitt minne sviker mig även på denna punkt, men hans betraktelse är en del av filmen som får min totala uppmärksamhet. Kanske på grund av att jag själv bor mitt emot och granne med ett hotell och därför haft anledning att fundera över både gästerna och fenomenet i sig.
Petris reflektioner handlar om hotellet som en tillfällig återgång till vår barndom. Som gäster blir vi omhändertagna och är omgivna av personer som värnar om oss. För en stund kan vi vila i andra människors omsorg. Det tillfälliga besöket på hotellet ger oss också en inblick i hur det är att leva som förmögen, i lyx. När vi lämnar raderas alla spår. Rummen städas och vår vistelse där glöms snart bort. Mina tankar om hotellet brukar handla om gästerna. Nu när jag tittar ut genom mitt fönster och över Bäckgatan är några av hotellets fönster tända men jag vet inte vilka som bor där. Vad är det som tagit dem hit? Vilka berättelser skulle jag kunna berätta om jag följde deras fotspår på samma sätt som Petri har följt Welles fotspår?
Titel: Brunnen
Regi: Kristian Petri
Speltid: Längd: 1 tim, 44 min
Plats: Palladium, Växjö
Relaterad läsning på Filmen, teven och boken
Det nyinköpta tangentbordet är helt underbart! Varför har jag inte skaffat ett sånt här innan? Orden bara kommer av sig självt. Nästan. Lite mer känslan av ett sånt där tangentbord som det är på Lap-top datorer. Mer direkt ”skjuta från höften” tillslag. Dagens datatips är alltså att byta tangentbord. Speciellt om det är så skitigt mellan tangenterna att man är rädd att något nytt farligt virus ska skapas och frodas i det där odefinierbara skräpet man skymtar mellan tangenterna. Blä!
Om man ska tro detta online-test.
You are a
Social Liberal
(65% permissive)
and an…
Economic Liberal
(25% permissive)
You are best described as a:
Democrat
Link: The Politics Test |
